Det fanns inte något enhetligt reformprogram inom väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelsen.
Åsikterna gick isär och intressen krockade. Det var inte ovanligt att olika föreningar inom folkrörelserna kom i konflikt med varandra. Men de tidiga folkrörelserna hade ändå flera gemensamma nämnare:
Den som söker efter definitioner på begreppet folkrörelse märker snart att det är ett omstritt begrepp. Diskussionerna om vilka föreningar och grupper som skulle räknas som ”riktiga folkrörelser” inleddes redan i slutet av 1800-talet. Många arbetare och liberaler på vänsterkanten menade att försvarsrörelsen inte borde kallas folkrörelse - försvarsvännerna hade ju stöd av kungahuset, och syftade till att bevara den rådande samhällsordningen. Och hur skulle man se på kooperationen, böndernas centralföreningar eller sparbanksrörelsen? Kunde verkligen organiserade ekonomiska intressen betraktas som folkrörelser
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti hade bildats redan 1889. Många inom väckelsen och nykterhetsrörelsen var liberaler. År 1902 bildades Frisinnade landsföreningen, som blev de socialliberala riksdagspolitikernas första riksorganisation. År 1904 svarade högern med att samla de konservativa krafterna i Allmänna valmansförbundet. Både inom liberalerna och högern skulle det förekomma en mängd fraktioner och partibeteckningar genom åren, men de två huvudgrenarna ledde så småningom fram till dagens liberaler och moderater.
Socialdemokraterna förgrenades 1917 när en radikalt vänsterinriktad grupp bildade ett nytt parti, Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (senare Vänsterpartiet).
De mer välbesuttna bönderna hade i rikspolitiken främst verkat genom Lantmannapartiet, men efter ett samgående med Jordbrukarnas Riksförbund 1921 bildades Bondeförbundet (med tiden kallat Centerpartiet). Redan från början jobbade Bondeförbundet för att slå vakt om landsbygdens invånare och deras livsstil.
| Under 1920-talet var alltså grunden till Sveriges partiväsen lagd. Nästan alla riksdagspartier hade någon koppling till folkrörelserna. Antingen hade de uppstått som ett led i folkrörelsernas kamp för religionsfrihet, rösträtt och solidaritet (vänstern med liberalerna), eller så hade partierna formats som ett svar på dessa samhällsomvandlande krafter (den konservativa högern och bonderörelsen). |
Det skulle sedan dröja drygt 60 år innan nya partirörelser uppstod på riksplanet. Även då, under 1980-, 1990- och 2000-talet, sköt de nya politiska partierna upp ur folkrörelsernas mylla. Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ är sinsemellan väldigt olika, men de startade alla som rörelser som vill förändra det politiska och ekonomiska etablissemanget i Sverige.
När folkrörelserna växte i storlek och makt skapade man snart avdelningar för olika verksamhetsgrenar.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bildades särskilda sektioner för byggnadsverksamhet och samlingslokaler, kultur och samkväm, folkhögskolor och bildningsförbund, kvinnoföreningar samt avdelningar för ungdomar och barn. Rörelserna startade även sjukkassor, försäkringsbolag, begravningsbyråer, tidningar och socialt baserade företag för varuförsörjning.
För att kunna förvalta de växande massrörelserna utbildades medlemmar i lokal- och regionalavdelningar över hela landet. Medlemmarna fick lära sig hur man håller möten, talar, skriver protokoll, sköter bokföringen och samlar nya anhängare. Att lära sig hur en förening fungerar förberedde också medlemmarna för större uppgifter. Snart tog många av dem plats i politiska partier och demokratiskt valda församlingar.
Folkrörelserna fungerade som politiska plantskolor och ”träningsläger” i demokratiska processer. Den allmänna och lika rösträtten hade ju använts i många föreningar, långt innan de nådde till riksdagen.
På rörelsernas egna skolor fick eleverna träna sig inför kommande offentliga framträdanden. Socialdemokratins Brunnsvik och Viskadalen, kvinnogruppernas Fogelstad, nykterhetsrörelsens Wendelsberg, frikyrkorörelsens Sigtuna och de dövas Västanvik är bara några exempel på folkhögskolor och medborgarskolor som utbildat politiker, journalister och engagerade medborgare genom åren.
År 1967 hade 5 av regeringens ministrar och hela 74 riksdagsledamöter fått sin utbildning på folkhögskola.
Kvinnorörelsen är på många sätt typisk för folkrörelsernas historia.
Inom rörelsen ryms så många skilda idéer, motiv och starka personligheter. Här fanns nykterister och vinälskande restauratriser, ateister, frikyrkliga fröknar och högkyrkliga damer. Bondkvinnor, arbetare och societetsdamer hade sällan samma politiska målsättningar. Men många förenades ändå i tron på kvinnans ökade egenmakt och aktiva deltagande i samhället. Efter minst tusen år av manligt, patriarkalt herravälde började kvinnorna under slutet av 1800-talet verka som myndiga medborgare på den offentliga arenan.
Kvinnorörelsens föreningar uppstod dels som särskilda kvinnosektioner inom manligt dominerade folkrörelser, dels som självständiga kvinnoorganisationer. Väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelsen hade alla speciella sällskap där kvinnorna kunde verka. Detsamma gällde senare inom bonderörelsen och borgerligt inriktade köpmannaföreningar och liknande. Även inom de politiska partierna skapades speciella kvinnoavdelningar.
Redan 1873 bildades Föreningen för gift kvinnas äganderätt - landets första renodlade kvinnosaksförening. Den följdes sedan av flera andra, som Fredrika Bremerförbundet (1884), Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1903), Husmodersföreningarnas riksförbund (1919) och Svenska kvinnors medborgarförbund (1921).
Med tiden har många föreningar och förbund slutat med olika sektioner för kvinnor och män. Men inom politiken och vissa andra områden kvarstår ordningen med särskilda kvinnoförbund. Dessutom har kvinnorörelsen fortsatt att utvecklas, vilket har gett upphov till många nya kvinnoorganisationer och nätverk.
Under 1910-talet var ungefär 25 procent av befolkningen med i någon av de stora folkrörelserna.
1911 var två tredjedelar av ledamöterna i andra kammaren med i nykterhetsrörelsen och var femte tillhörde en frikyrka. Arbetarrörelsen var vid denna tid ännu förhållandevis svag, men socialdemokratins tid skulle snart komma.
Efter demokratins genombrott på 1920-talet blev de tidigare oppositionella folkrörelserna delar av det nya politiska etablissemanget. Framförallt nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen bidrog starkt till utvecklingen av det solidariska välfärdssamhället. Redan tidigare hade också folkrörelsernas historia börjat skrivas. Särskilda arbetararkiv och föreningsarkiv samlade in föreningarnas källmaterial. Genom jubileumsskrifter underströk de tre stora folkrörelserna sin egen särart och demokratiska betydelse.
Men det fanns kritiker som ställde besvärliga frågor: Hur skulle folkrörelserna kunna behålla sin oppositionella spänst när de själva plötsligt satt i maktens boningar? Föreningslivets företrädare satt ofta på två stolar. Ena stunden var de förtroendevalda politiker som delade ut föreningsstöd och fattade beslut om sociala reformer. Nästa stund var de föreningsaktiva, som tog emot samma skattepengar och ställde krav på fortsatta reformer.
I synnerhet arbetarrörelsen blev djupt integrerad med politiken och statsförvaltningen. Mellan 1932–1976 satt Socialdemokraterna nästan oavbrutet i regeringsställning. Nya medlemmar i LO-anslutna fackföreningar blev automatiskt medlemmar i socialdemokratiska partiet.
Hade folkrörelserna segrat sig till döds? Hade föreningsfolket som en gång vitaliserade demokratin blivit den nya maktägande eliten?
Det är omöjligt att beskriva alla de lagar, beslut och reformer som folkrörelserna kämpat för.
Nedan ser du några få exempel på områden där väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelsen har bidragit till samhällsutvecklingen.
LÄS MER: Folkrörelser
LÄS MER: Den svenska demokratins historia (artikelserie)
LÄS MER: Frikyrkor
LÄS MER: Idrottsrörelsen
LÄS MER: Arbetarrörelsen
Frågor till texten:
FÖRFATTARE
Text: Riksdagsförvaltningen
Texten har tidigare ingått i materialet Fira demokratin från Riksdagens demokratijubileum under åren 2018-2022, då riksdagen uppmärksammade demokratins genombrott i Sverige.
Åtminstone sedan 1960-talet har man talat om ”folkrörelsernas kris”. Det råder ingen tvekan om att...
Via folkrörelserna och Sveriges demokratisering steg många grupper fram ur historiens dunkel:...
Mänskligheten har under de senaste 100 åren firat segrar som få kunde föreställa sig innan...
Vilka ska få vara med och bestämma och vad ska medborgarna styra över? Dessa frågor är lika...
Advent, lucia och jul har i Sverige genomgått många förändringar över tid. Adventsljus, som nu är...
En mans väg till en kvinna gick i det gamla bondesamhället över en rad gåvor, gengåvor och hemliga...
Under 1900-talets början demokratiserades Sverige samtidigt som landets ekonomi blev allt bättre. Vid mitten av 1900-...
Historia om demokratins utveckling och kampen för rösträtt. Demokrati betyder att det är folket som styr. Den moderna...
Folkrörelserna var frivilliga och demokratiskt uppbyggda massorganisationer med riksanslutning och...
Vägen mot Sveriges demokratisering påbörjades under perioden 1870-1914 i samband med att ett...
Ordet genus är hämtat från latinet och betyder "sort" eller "släkte". Begreppet genus används för...
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia) om bakgrunden till skotten i Ådalen 1931.
Mattias, Julia och Kristoffer drar projektet om 1900-talet i land och avslutar med ett avsnitt om 90-talet. Ekonomisk kris, arbetslöshet, internetabonnemang, Robinson, Nile City, reklamradio, fotbolls-VM och en oändlig rad av dokusåpor.
Mattias, Julia och Kristoffer tar sig an 1980-talet. Löntagarfonder, aktierally, börsyra, högervåg, Razzel, Kryzz, Tv3 och Bruce på Ullevi.
Mattias, Julia och Kristoffer tar sig an 1970-talet. Oljekris, lotterriksdag, borgerlig regering, kärnkraft, disco samt staten och kapitalet.
Äntligen tar Julia, Mattias och Kristoffer tag i 1900-talet igen och går igenom 1960-talet. Rekordåren fortsätter, men något skaver i det svenska samhället. Popmusiken slår igenom. Hasse & Tage gör sina första revyer.
